Söndag.

Jahapp, sista söndagen före stormen. Tusen funderingar och även utan söndagsersättning jobbar hjärnan. Men det är värt det alla gånger, jag vill inte tillbaka i pingvinkläderna eller kontorsstolen. Absolut inte!

Snart drar det igång med skräckblandad förtjusning!

Kramar och jag

I min familj som jag är uppväxt i så kramas vi inte, vi är inte en sån familj. Min nya egna familj kramas mer, jag försöker få celine att se det som nåt naturligt. Jag har aldrigt riktigt kännt det som nåt naturligt. Men däremot när jag har kramats så har jag menat det och jag spar mina kramar i minnet. Jag kommer ihåg dem.
Kramen jag fick av min kompis när jag berättat att jag var gravid, den finns där djupt och fint.
Kramen jag fick av en vän efter mammas begravning, den finns där djupt och fint
Kramen jag fick när jag slutade mitt jobb, den finns där djupt och fint
Kramen jag gav min vän när jag visste att hon behövde den, den finns där djupt och fint

Men det finns en kram jag aldrig lämnar och som jag ibland plockar fram.
Det är den sista jag gav till mamma.

Jag kom hem med vetskapen om att hon inte hade långt kvar och jag kände att jag ville krama henne. Det är en av få kramar jag och mamma gav varandra men däremot så var den nog starkare än mångas mamma-barn-kramar som ges dagligen.

Den kramen tog jag fram idag, eller kanske det var mamma som tog fram den och skickade den till mig som en lyckospark inför öppningen av nya butiken.

Och nu när jag tänker efter så gav jag henne fler efter det, men den här var den absolut starkaste då hon då ännu var frisk.

Ge kramar och ge dem när någon behöver dem.

Typen på bilden kramar jag gärna och ofta!

Ett år...

Det känns inombords men går bättre än väntat, idag är det ett år sedan mamma var sista dagen hemma, alla dagar hittills har jag tänkt, ifjol gjorde vi si, ifjol gjorde vi så. Men allt har gått mycket bättre än väntat. Jag har fällt många tårar, i bilen, i sängen, i kyrkan, i stolen, men mycket mindre än vad jag trodde att jag skulle.

Vi har haft en super jul med massa mys. Celine är i en otroligt härlig ålder, babblar mest hela tiden och nya ord kommer hela tiden. Senaste är "komma me" och drar en i handen. Mammas gullunge. Tänk så mycket man fått av henne.

"Jul all over december"

Har lust att gå ner och hämta upp lite julsaker så det är färdigt till nästa helg då vi ska fira lillajul. Men jag borde sova så jag kan inte julpynta.

På tal om jul, ifjol så passerade julen utan att vi märkte av den, var det snö? åt vi fisk? vem lagade maten? när sov vi? Kom tomten? Mamma var väldigt sjuk och alla visste vad som komma skall, även fast vi försökte så var julfirandet väldigt tafatt, krystat på nåt vis.

I år har jag lovat att njuta av julen hela december, julstjärnor i fönstret, julgran, glöggparty,pepparkar all over december!

Mitt tips till er, ta jul hela december och sluta stressa sista veckan, ingen njuter av det, så lova mig att njuta av julen i år! Och njut av mäniskor, inte av presenter, vi här i norden har mer än vi behöver!

Kära dagboken...

 

 Igår när jag än en gång fick känna på att det verkligen blir på riktigt. Att drömmen blir verklighet, att jag om några månader, jepp några månader, inte ett halvt år, inte ett år, utan några månader så skall stå där och det skall vara klart att köra, då kom den där magsugarkänslan. Magsugarkänslan som man inte kan beskriva, tror inte jag varit med om den tidigare i mitt liv, känns som någon tar ett varv med dammsugarn i magen.

 

Det finns många känslor just nu, det känns att det är mycket på gång och att det är svårt att fokusera. Jag vill så mycket med både familj och jobb. Min hjärna jobbar på så att det känns fysiskt i huvudet. Tröttheten börjar sätta sina spår, jag sitter och funderar på hur trött man kan bli utan att kollapsa, när är det man skall börja glömma allt, om man kommer kunna njuta av julen, hur skall nästa vecka bli, när kommer de grå håren.

 

Men trots de gråa håren, så känns det otroligt bra, det känns rätt. Jag har gjort de rätta besluten även fast jag undrar vad jag håller på med var eviga dag.

Men det här är min grej, det är mina ideer, det är mina grunder, det är mitt.

 

Klart slut – varulvstjut

 

 

Lycka för mig är när hjärnan får jobba

Sitter här och funderar på hur jag skall överleva de tre närmaste veckorna.

Pappan på tre veckors resa, farmor på två veckors semester.

 Jag är själv med huvudet fullt med tankar, ideer och frustation. Jobbar för att få ihop brödfödan, därimellan skall jag vara mor och husfru, men framförallt är huvudet fullt av framtidsplaner, dessa framtidsplaner tar upp ca 98% av min tid i tankeverksamhet och fysiska handlingar, de övriga två skall räcka till vad övriga hemmamammor gör till 100 %.

Jag har aldrig varit bra på matematik.

 

Det finns ingen annan än jag själv som satt mig i denna situation och med lite lycka och framgång så skall det inte vara så här i all evighet.

Jag är så otroligt glad och tacksam att jag fått den här chansen, att få förverkliga sina drömmar är något alla borde få göra. Just för tillfället har vi en del motgångar och tankarna är vilse hela tiden men jag vill tro att det skall gå att lösa allt med mycket jävlar anammma.

 

 "Men var ska vi luncha?" kan vara ett otroligt stort problem för någon medan jag själv egentligen borde diktera ett brev till en myndighet och göra klart en ritning och räkna på en budget och titta på utbudet och kolla tullbestämmelser och momser samtidigt som jag borde va på jobbet om en timme.

 

Och istället för att sitta här och blogga för 14 personer så skall jag nu börja med att skriva brevet till en myndighet.

 

Trevlig helg!

 

P.S Har jag sagt hur tacksam jag är för alla nära och kära jag har omkring mig som hjälper mig/oss, jag är världssämst att säga det till er, men ta åt er nu, det räcker att du bara finns där ibland. D.S

 

  

Julen

 

 

 

Första snön har lagt sig över moder nord. Löven har inte fallit till marken ännu. Men i mina ögon är det otroligt mysigt med snö, mysfaktorn blir hög och jag blir att tänka på julen och allt mysigt med den, maten, doften av granen, tomten och så snön, den ljusa snön som gör att man inte faller djupt ner i en mörk svacka. Julmusiken som är så vacker och klingar så fint.

För någon dag sedan hörde jag julmusik för första gången i år.

En varm känsla spred sig i mig, en trygghet av vad julen alltid betytt för mig.

 

Förutom ifjol. Ifjol var en tung jul där vi satt vid mammas sida och höll hennes sträva hand och hon kämpade de sista dagarna i sitt liv.

Vi visste så väl vad som skulle hända inom en snar framtid. Vi visste inte när och vi visste hur. Ovissheten och otryggheten fanns där. Den varma känslan uteblev även fast tomten, granen och maten fanns där.

 

Det är i såna stunder man vet att det inte är det matriella som gör julen till vad det ska vara.

Utan människorna.

 

I år åker jag hem till en lite tommare jul men jag hoppas att jag skall kunna ge Celine den varma jul jag alltid fått med den familj som gett mig värmen.

 

Även fast det kommer vara den första julen utan mamma så vill jag kunna fira julen så som mamma alltid ville fira den, med en trygghet och omtanke att familjen skulle ha det bra.

 

Glöm inte bort att njuta av julen för vad den kan ge er.