Ett år...

Det känns inombords men går bättre än väntat, idag är det ett år sedan mamma var sista dagen hemma, alla dagar hittills har jag tänkt, ifjol gjorde vi si, ifjol gjorde vi så. Men allt har gått mycket bättre än väntat. Jag har fällt många tårar, i bilen, i sängen, i kyrkan, i stolen, men mycket mindre än vad jag trodde att jag skulle.

Vi har haft en super jul med massa mys. Celine är i en otroligt härlig ålder, babblar mest hela tiden och nya ord kommer hela tiden. Senaste är "komma me" och drar en i handen. Mammas gullunge. Tänk så mycket man fått av henne.