Att börja jobba när man har en liten skrutt.
Jag trodde det skulle vara mycket värre än det är. Jag hade färvantat mig att jag skulle få stänga in mig på toaletten för att jag hade sån ångest att va ifrån Skruttan.
Men det går faktiskt riktigt bra, det kan ju bero på att jag vet att hon är i goda händer.
Och alla är vi olika, och vi kan alla ändra oss, jag trodde jag skulle bli en hemma-mamma men det var inte min grej.
Jag känner mig vuxen igen. Och så känner jag att jag gör skillnad, nytta, kalla det vad ni vill, jag är viktig. Givetvis är jag viktig för Celine oxå men viktig på ett annat sätt.
Och känslan när man kommer hem till henne är obeskrivlig. Hon har alltid varit bäst, nummer ett, mammas älskling osv osv. Men nu när jag jobbar och kommer hem och hör henne ligga och jollra.
Den känslan är obeskrivlig. Faktiskt.
Den är svår att beskriva förrän man upplevt den.
Men alla är vi olika där oxå, helt säkert.
4 kommentarer:
Ja, alla är olika och det är bra att någon vågar erkänna att man hellre är på jobb också! Varför vara hemma och låtsas tycka om det? Själv tycker jag att jag gör mer nytta att vara hemma med barnen och trivs bättre hemma också. Men då jobbar ju jag iofs med andra barn. Och det skulle ju vara lite tokigt, att välja spendera dagarna med andras ungar istället för mina egna. Jag vill vara hemma så länge vi har råd (ska snart bygga hus).
Har inte kommenterat tidigare, men tack för en bra blogg! Beklagar förlusten av din mamma, det måste ha varit tungt att mista henne när du just hade blivit mamma själv. Hennes barnbarn är iallafall alldeles bedårande! Jättesöt dotter har du :) Ha det bra!
Vad roligt att du maria har kommenterat här och följer jeanettes blogg :)
Jeanette, din Skrutta är ju dessutom världens snällaste och sköter sig så bra fastän mamma är på jobbet :)
Ja dig maria känner jag igen från en annan blogg ;) vad roligt att du hittat hit! Ja alla måste hitta sitt ultimata sätt. Jag hade nog inte börjat jobba om jag inte varit arbetslös och fick ett jobb jag ville ha. Men nu funkade det ju oxå bra. Lycka till med husbyggandet, det är oxå en spännande tid :). Ja det var kanske just det att jag själv just blivit mamma och miste min egen som gjort allt så jobbigt, du satte nog huvudet på spiken! Och så får jag tacka för komplimangen, vi har gjort henne helt själv :)
Ja jag hoppas hon fortsätter med det oxå! Jag tycker hon borde umgås med maya lite nu. Hon har slutat vända på sig IGEN, orka lixom :)
Skicka en kommentar