Det här med att ha tråkigt. Jag tror många mammor känner att de har tråkigt. Jag är en av dem, och problemet är väl inte att det inte finns nåt att göra. Tvärtom här finns hur många skåp och låder som helst att gå igenom men tror ni jag gör det. NÄPP.
Hur har ni känt på era mammaledigheter?
Jag sitter så här dagarna igenom. Typ. Ungefär.
6 kommentarer:
Känner precis som du! Igår gjorde vi ingenting förutom städade lite bara för att inte dö av tristess..Idag skall jag försöka ta mig in till stan och framkalla tack-korten. Vill ni komma och fika och strosa på stan en stund kanske? Försöker ha nånting att göra dagligen, annors ruttnar man ju hemma i soffan...
jo mellan 12 och tre kan vi strosa och fika :)
Det ÄR tråkigt. För en som kan jobba lite nu å då eller om man absolut inte har några myror i kroppen så är kanske "ledigheten" underbar. Men jag är inte sån. Jag önskar man kunde kombinera bättre - fast det var ju det där NJUUUTANDET, men uttråkade mammor är inga roliga lekkamrater heller... Sen finns det perioder och perioder. Man gör olika saker under ledigheten.
Men på nåt vis får man lite acceptera att man nu gör det här för barnet, man gör allt för barnet just nu, och så är det bara och så bör det vara.
Jag har också svårt att aktivera mig, men det beror nog på att jag tycker det är så bökigt att släpa på 2 smågryn. Har också hur mycket som helst som behöver göras hemma, men det blir liksom inte av. Jag tror att tråkigheten hemma släpper när barnen blir så stora att de kan mera. Sitta, krypa osv... Men ni som har tråkigt får gärna komma hit till mig på dagarna om ni vill utanför dörren. :)
Ja att kombinera skulle vara underbart, hemma med barn och vuxensällskap-loovley. Jo visst, det kom ju inte som en chock att man skulle vara hemma, kanske mer att jag skulle bli så HÄR apatisk.
Linda jag ska dra med Cecilia så kommer vi på visit nån dag :)
Skicka en kommentar