Har du mat åt henne?

Det här med amning, ååå vad man ska älska det, det är sååå gosigt och myyysigt.

I´m so sorry, det finns inget i det jag tycker är mysigt och gosigt. Jag skulle vilja säga att jag h***r det, men man får väl inte. Vi har lixom int riktigt klickat amningen och jag. Det är inte det att jag inte har mjölk, det finns. Ont har jag haft nåt djävulskt, men det får man ju räkna med. Men jag bara inte gillar det, och jag vet att man inte behöver gilla det men hade nog själv trott att jag skulle gilla det, inte att det skulle va enkelt men att det skulle va mysigt och hela det köret. Och nu bara avskyr jag matningstillfällena. Sen är hon lite som sin mor, det finns ingen botten, vi sku kunna äta från nio på morgonen till två på eftermiddagen om jag inte skulle tycka att det räckte.

Och denna eviga fråga från äldre "har du mat åt henne?" jag tycker det låter så fruktansvärt fult, nä... jag glömde köpa köttbullar när jag va å handla...

Jag känner att jag är irriterad, jag är irriterad på amningen...åh!