Det här har vi gjort idag, förvällt kantareller. Och jo just det sovit, min järnbrist är back in business med all styrka den har. Jag är oändligt tacksam för pappans närvaro annars skulle jag sitta och lipa i ett hörn av trötthet och hjärtklappningar. Och så är jag ju givetvis oändligt tacksam för vår lilla skrutta! Herregud vad söt man kan va! Tänk hur annorlunda man ser på sin egen bebis mot andras,
andras ungar och mina barn ...
2 kommentarer:
heeeej liten! *vinkevink*
Heej!! *hon vinkar tibax*
Skicka en kommentar