20 januari 2012

Ljus

Ja vi är nu hemma på Grönkulla och skönt är det. Har städat och fejat i alla vrår, det var som att komma till en sommarstuga på våren. Damm, damm och åter damm och allt precis som vi lämnat det i packandet. Men nu är det uppstädat och tulpaner på bordet. Känns som det ljusnar ute. Finns tid att planera. Finns saker att se fram emot.



Men nej inte glömmer jag, jag har massor med minnen kvar som alltid kommer finnas där.  Och det är alla minnen man måste leva vidare på. Vara tacksam för det som varit. Komma ihåg och va glad för allt man fått.

Inte tänka på allt som vi inte kommer få uppleva, allt man inte kommer kunna lära sig av henne. Allt hon kommer missa i Celines uppväxt. Allt Celine komer missa i sin uppväxt.

Man måste tänka på allt gott.


För mamma var jag alltid Nette och kommer alltid vara.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag beklagar verkligen sorgen! Blev lite paff när jag läste din blogg att Berit gått bort. Har varit på resa i två veckor, och helt missat detta. Finns mycket goda minnen även från min sida av din mamma! Mycket styrka till hela familjen! //maria

Jeanette sa...

Oj maria nu gråter jag och minns tiden när vi va yngre, när vi hade mamma som handarbetslärare, när det var kaffe hos oss vid två, när vi måla porslin och massa annat..

Anonym sa...

Tittade genom foton från vår barndom för någon månad sen, och då var nog inte mina ögon torra heller. Vi hade så roligt, fast vi inte alltid kom överens. :)
Jag älskade handarbete i skolan med din mamma, och jag är nog ännu i denna dag tacksam för allt hon lärde mig. Minns ännu att det var din mamma som lärde mig hur jag skulle ta upp aviga maskor som jag tappat i sockstickningen. :) Jag älskar fortfarande att handarbeta, och för det har jag mycket att tacka din mamma!
Porslinsmålandets fina stunder minns jag också. Blev väl inte så mycket målat, men det hörde väl aldrig till mina starka sidor.. :) det var ju mycket roligare att springa runt skolan istället och äta hårda bullar! ;)
Kommer ihåg att jag var så stolt när du ville vara min vän när vi flyttade till Mossala. Tyckte du var så mycket äldre än mig, och jag var skitnervös för att du skulle tycka jag var barnslig... :)
Kan bara inte förstå vart tiden tagit vägen, det är ju inte alls länge sen vi sprang runt skolgården och lekte "ge mig en vink".... :)
Tiden går så fort, och vi har inte setts på många år, men du och din familj kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, och jag önskar er all lycka! Ni var ju nästan mitt andra hem.. :)

Tilda sa...

Hoppas de går bra m allt o sorgen lagt sej till viss del.. skriver så fint om din mamma flera gånger.. får tårar fast ja inte behöver. tänkt på dej ofta. Rädslan för mej e väl just att just de samma sku hända mej.
Läst mycke från din blogg ikväll.. låter på den som du har de bra. Bästa sambon för dej o ett ljuvligt barn verkar ni ha! De bästa som finns e just barn! Hoppas även du trivs bra på jobbet! Måste va otroligt skönt när du känner de känns rätt! För de e ju huvudsaken! Om alla gör de som känns bäst o bäst för alla i familjen så tror ja de blir en lycklig familj! För de e ju just ens egen familj m val o möjligheter lärdomar o hinder med mera som bygger upp just ens egen perfekta familj! För trots allt e den ju perfekt för en själv! Oftast iaf ;) Men mina tankar o svammel.. svammel e lite min grej :D Ha de gott!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...