Svar

Lite svar på frågorna. Sara undrade mycket så ska försöka få med alla svar. Hon undrade om jag tänker igenom alla val jag gör och varför jag gör som jag gör. Jag antar att hon inte menar mina val vid chipshyllan. Ja är det större val här i livet så ja jag tänker igenom dem, är det mindre val, typ köp av en telefon, kläder och inredning kan jag tyvärr impulsa. Men mitt senaste telefonköp var faktiskt genomtänkt. Jag försöker bättra mig på mina impulsköp. Men om du menar större val i livet så som flytt, större köp och jobb så brukar jag nog tänka igenom dem.

Svar: Ja alltså.

Sedan undrade du varför de blev bebis nu, jag tror vi får slå ihop det med frågan om varför det känns rätt med min sambo och varför vi bor i Jomala. När jag träffade sambon höll han på att bygga hus och jag bodde med en kompis, min kompis sökte en lägenhet att köpa och plötsligt hittade jag hennes drömboende och jag blev bostadslös (nå nej, jag skulle fått flytta med eller sökt egen lägenhet, så illa var det inte men brukar säga att jag satte mig själv på pottan) och besluten skulle tas om var jag skulle bo, jag visste var jag trivdes bäst och jag visste hur jag kände och min sambo sa att han ville att jag flyttade in med honom (jag hade ju redan valt tapeterna). Vi hade nån sorts övergångstid med mina saker hos min kompis och funderingar var adressen skulle stå men det var nog rätt onödigt. Så blev det Jomala. Och varför sambon, ja vad svarar man på det, han är allt det jag inte är, ordningsam och vuxen... eller nåt sånt, jag behöver honom helt enkelt, jag tror vi kompleterar varandra rätt bra. Jag drar ner honom på jorden när han får storhetsvansinne och han drar ner mig på jorden när jag får storhetsvansinne.

Efter nåt misslyckat förhållande jag hade för flera år sedan så sa jag att jag inte ville ha en pojkvän jag ville ha en livskamrat, någon man kan dela allt med, och ja han är nog min livskamrat.

Och därför blev det väl bebis nu oxå, för att vi trivs med varandra och för att jag vill ha barn före jag är urgammal och förrän han är urgammal...eller nåt sånt. Jag vet inte varför man skaffar bebis, är det inte en längtan man har och gör när man känner att det är rätt? För nej det var inte ett misstag det var välplanerat.

Mina vänner, många av dem är från skoltiden, de flesta av dem, några från ungdomen några nya iom med förhållandet, jag är väl som folk är mest. Jag väljer inte ut dem i någon skönhetstävling eller IQ-test utan umgås med dem jag har rolig och trivs med.

Det där med att om jag ångrar något tycker jag är så fruktansvärt tråkigt, varför skulle jag det, antagligen är det ett val jag gjort och kan inte beskylla någon eller göra något åt det mera, gjort är gjort. Annars är det någon annas beslut som inte jag kan påverka. Visst finns det mycket man velat ha annorlunda men jag anser det inte som nåt jag ska ångra utan nåt jag kan ta lärdom av.

Onödigt att nöta på med gammalt groll när man istället kan se framåt.