Efter mycket frust och pust om graviditeten måste jag bara få säga att nu har sparkarna övergått till rörelser. Alltså man kan se mer än bara en kick, det är nån där inne, och det rör sig...ihhh!
Jag tycker synd om killarna som inte kan få va med om den känslan.
Hur sur trött och grinig jag än är får den känslan mig att bara le...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar