Ultraljudet gick bra, två armar två ben, njurar hjärtan ja allt var där. Kan inte säga att jag kände så mycket just då när jag låg där med klet på magen. Då kändes det bara jätte overkligt, "den där lilla kan inte vara min och den kan absolut inte ligga i min mage" men sen när jag fått fundera nån timme och insett att det nog är vår lilla krabat då började det kännas jätte verkligt!
Det var en liten spratteldocka på insidan iaf, han hade problem att hitta allt när h*n inte kunde ligga stilla, så vi skall tillbaka i v.22 och hoppas bebis vilar då. Han såg allt men ville se det tydligare, så vi får se bebis snart igen.
2 kommentarer:
*Vinkar hej hej till Stig-Britt :D:D*
Haha, stig-britt får det bli :)
Skicka en kommentar