Jag har så svårt att se mig själv med ett litet gryn, gå ut på långpromenader med barnvagn, prata blöjbyten och mixade fruktpuréer. Att jag faktiskt tycker det är lattjolajban att ha bastukväll med en barnfamilj. Att jag njuter av parmiddagar. Att det är riktigt nice att dricka tranbärsjuice till trerättersmiddag, genomgående. Att lördagkvällar kan tillbringas i soffan med en påse popcorn och saft. Jag har så svårt att se mig själv sådär, i min värld är jag fortfarande 23 år, och mitt största problem är vilken topp jag skall ha nästa lördag. Om man skall jobba extra eller inte. Om jag verkligen skall orka stiga upp till 8.30 för att gå på en värdelös företagsekonomilektion. Det är jag i min värld. Tänk vad livet kan förändras till det bättre, bara man skulle inse det vill säga.
2 kommentarer:
Jag kommer ihåg att det slog mej nångång i slutet av graviditeten att jag kommer aldrig mera att vara ensam, jag kommer ha ett barn, hela tiden. (Nåja, nu blev det ju bara på halvtid)
Men försök föreställa dej att det snart int bara är du o sambon, ni har en bebis oxå, som kommer att vara där ALLTID! Dom gånger du har barnvakt kommer du i början inte att kunna koppla av ha ha riktigt roligt, för du oroar dej i smyg för bebis, eller går hem tidigare för att int vara så trött nästa dag när du ska orka ta hand om bebbo! Senare i livet ska allt jobb o semestrar planeras med dagistider osv. Jag förstår att du är i "väck mig" stadiet, jag är ibland där ännu, o då börjar min bebis skolan i nästa år!
Ja jag har förstått att det inte går över bara så där, iaf om man tänker på att Linn är tvåbarnsmamma och inte förstår det ännu :)
Skicka en kommentar